onsdag 20 juli 2011

När jag tänker på dig ser jag ditt varma leende. Jag ser dig dansa i köket med musiken på högsta volym när du trodde att ingen tittade. Jag ser dina glittrande stolta ögon när du tittade på dina barn och barnbarn. Du vigde ditt liv åt oss. Vi var alltid det viktigaste för dig. Jag minns i tonåren när jag började gå på fester. Du satt alltid uppe och väntade till jag kom hem och du fick se att jag mådde bra innan du fick ro att gå och lägga dig. När helst vi behövt dig har du funnits. I vått och torrt.
Även i ditt yrkesliv har du varit en glädjespridare bland såväl vårdtagare som kollegor.
Vi delar så många minnen, du och jag. Du har verkligen varit allt man kan önska och mer därtill.

I natt lämnade du oss till tonerna av Beatles. I det svaga skenet av stearinljus med alla dina barn tätt intill tog du ditt sista andetag. Du lämnade sjukdomen, smärtan och lidandet och tog klivet mot en värld av viktlöshet och frihet.
Du lämnar ett stort tomrum i mitt hjärta. Saknaden och sorgen kramar om mitt bröst och jag kan knappt andas.
Mamma, jag älskar dig så oerhört!
Published with Blogger-droid v1.6.5

8 kommentarer:

  1. Beklagar din mammas bortgång mina tankar finns hos er. Calle

    SvaraRadera
  2. Beklagar sorgen. Mycket fint skrivet. Kram //Mattias

    SvaraRadera
  3. Älskade Johanna, beklagar ur djupet av mitt hjärta. Så fint Du har skrivit. Tänker på Dig och Er allihopa. Många varma kramar!

    SvaraRadera
  4. Jättefin skrivet! Beklagar sorgen och tänker på er. Kram // Eva

    SvaraRadera
  5. Är så ledsen & tänker på er massor. Mamma har varit lycklig som har haft er alla underbara barn & barnbarn runt sig. Miljoner kramar Lina, Pierre, Thea & Svalah

    SvaraRadera
  6. Karin Wernersson20 juli 2011 kl. 23:31

    Jättevackert skrivet. Jag tänker mycket på er. Kram från Karin

    SvaraRadera
  7. Så fint du skrivit Johanna! Och det högg till lite i mig när jag läste att ni lyssnat på Beatles. Det är nämligen ett av alla minnen jag har av er och huset på Ringvägen: Ida och jag satt och tittade på fodralet till vinylskivan Sgt. Pepper´s lonely heart club band och förundrades över hur coolt det var och vilka häftiga jackor de 4 killarna hade. Tror att just det gjorde att jag senare kände igen fodralet och köpte cd:n och insåg hur bra dom var!
    Det finns inga ord att säga till tröst, jag vet. Men ibland kan det kännas lite skönt att veta att någon tänker på er och att det är många som har fantastiska minnen av en fantastisk person.
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Nej vad tråkigt... Mina varmadte tankar till dig och din familj. Kramar, Anna-Lena

    SvaraRadera