Johop, då ligger man här och tycker synd om sig själv. När jag blir sjuk blir jag precis som en man. Tycker att jag är världens mest sjuka (ni tjejer snackar om att föda barn...) Vet att Dennis också är sjuk nere i Malmö så det är väl nåt som går. Jag har känt mig småförkyld länge men det har inte brutit ut förrän nu. Typiskt när det är höstlov!

I helgen var Lippalej på sin första tävling någonsin i gymnastik. Måste verkligen säga att hon var duktig. Hennes lag vann inte med kämpade väl. Vi gick upp 04.30 för att åka till Tranemo och kom hem runt 18.00. Lång dag! Den 13/11 är det dags igen, denna gång i Onsala.

Igår kväll var badhuset stängt för allmänheten. Istället var det blinkande färgspakande lampor och pumpande dansmusik,- POOLPARTY! Och självklart var partypinglan Ally där. Stora damen!

Maja & Molles första kull börjar bli stora! De är dryga 5 veckor nu och igår flyttade jag över dem till egen bur. Maja har nämligen fått ännu ett gäng knottar, denna gång blev det tre. Det är snart dags att göra sig av med de stora och jag befarar att det blir "gråt och tannagnisslan" i huset. De är ju helt underbara! Mjuka, sociala, keliga och trevliga. Och så söta! När vi köpte Maja till Filippa var jag lite rädd för henne. Stor respekt för gnagare. Det är dock som en drog när man väl börjat hålla på med dem. Det är verkligen mysigt och kul! Hoppas på riktigt bra hem till dem!!

Så! Nu ska jag återgå till att gosa kudde och tycka synd om mig själv ;)

Tiden har gått sen jag sist bloggade. De senaste månaderna har varit väldigt jobbiga och fyllda av sorg & saknad. Har haft svårt att ta mig för saker och mest bara velat vara hemma. Ljuset i mörkret har varit mitt nya jobb som jag trivs väldigt bra på. Sista 1½ veckan har dock gått i VAB:ens tecken då min lilla Alli har haft både halsfluss och körtelfeber. Stackars liten! Halsflussen har gett med sig men körtelfebern får hon dras med ett tag. Hon kan gå till skolan nu men får inte träna på 1½ månad. Minst!
Lippen mår bra! Hon har börjat träna gymnastik på Oskarströmsgymnasterna och är riktigt duktig. I fredags var hon på disco med bästisen Agnes. Sååå tuffa och söta!

I helgen har vi haft urnsättning för mamma. En tuff stund som blev än tuffare av att den vimsige vaktmästaren på Snöstorps kyrkogård dubbelbokat mammas gravplats med en annan familj. Aaaaaagh!! Katastrof. Vi hade bokat en underbar plats under ett stort träd. Vaktmästarens lösning på detta var att gräva en grop bakom trädstammen. Intryckt. Undanskuffad. Fredagkvällen gick åt till oro, ilska och tårar. Vi stämde träff med vaktmästaren på lördag morgon och begärde en bättre plats alternativt att få den plats vi bokat (först dessutom). Han lyckades faktiskt trolla fram en plats som var än bättre. Under ett större träd och lite avskilt. Det blev en vacker stund trots allt.

Trollskt! Snöstorps kyrka i morgondimma.

Dessa teckningar från barnbarnen har hängt med. Först på sjukhuset sedan hem till mamma bredvid sängen under slutskedet. Nu fick de även följa med på den slutliga vilan och begravdes tillsammans med urnan.

Ett stilla farväl

En sorglig men vacker stund. Vi la dit ett betonghjärta, en ljuslykta samt fyra röda rosor.

Resten av helgen ägnade vi åt att rensa i mammas lägenhet. Vi är långt ifrån färdiga men har iallafall kommit en bit på vägen. Väldigt känslosamt och jobbigt! Kände konstant tårarna bränna bakom ögonlocken. På lördagkvällen kände vi att vi behövde komma ut från lägenheten lite och Micke, Ida och jag åkte ner till Bulls för lite käk och några drinkar. Var en mycket trevlig stund mitt i allt elände. Jag har tur som har tre så underbara syskon! Mamma har gjort ett bra jobb, helt klart!

Trevligt & välbehövligt!

Nu ska jag se om jag kan få barnen i säng så jag kan börja planera morgondagens nya tema i år 7, ungdomsklassiker. Ligger lite efter med jobbet efter den långa VAB:en...

Ha en go kväll!

Nu ska jag spela spel med Flippflopp!































Ha en skön kväll!

Det ofattbara

För en vecka sedan var det begravning. Min mammas begravning. En synnerligen surrealistisk och overklig upplevelse. Det känns som jag har drömt alltihop, eller sett det på film. För inte kan det vara sant att min underbara, fantastiska mamma låg i den vita kistan förra fredagen? Jag känner att jag skulle vilja berätta för henne hur vackert det var. Vilka underbara blommor hon fått. Hur god maten var och vilka som kom.

Du är otroligt saknad och för evigt älskad.

PUSS

Klockan är snart ett och jag har fortfarande nattlinnet på. På köksbordet står frukosten fortfarande kvar.

Tre dagar har gått och jag väntar fortfarande på att jag ska vakna. Vakna och inse att det senaste halvåret varit en dröm. Vakna och kunna ringa till mamma och berätta om min otäcka mardröm där en elak tumör åt upp henne inifrån. Mamma ska försäkra mig om att allt är bra och sen komma ut på en fika och vi ska skratta åt hur verkliga drömmar kan kännas.

Chocken har ersatts av en förlamande saknad som kramar om mitt bröst och gör det svårt att andas. Samtidigt som det känns overkligt så gör det så ont.

Mamma, finaste mamma. Hur kan livet gå vidare utan dig? Älskar dig så mycket!!!

Jag saknar dig!

När jag tänker på dig ser jag ditt varma leende. Jag ser dig dansa i köket med musiken på högsta volym när du trodde att ingen tittade. Jag ser dina glittrande stolta ögon när du tittade på dina barn och barnbarn. Du vigde ditt liv åt oss. Vi var alltid det viktigaste för dig. Jag minns i tonåren när jag började gå på fester. Du satt alltid uppe och väntade till jag kom hem och du fick se att jag mådde bra innan du fick ro att gå och lägga dig. När helst vi behövt dig har du funnits. I vått och torrt.
Även i ditt yrkesliv har du varit en glädjespridare bland såväl vårdtagare som kollegor.
Vi delar så många minnen, du och jag. Du har verkligen varit allt man kan önska och mer därtill.

I natt lämnade du oss till tonerna av Beatles. I det svaga skenet av stearinljus med alla dina barn tätt intill tog du ditt sista andetag. Du lämnade sjukdomen, smärtan och lidandet och tog klivet mot en värld av viktlöshet och frihet.
Du lämnar ett stort tomrum i mitt hjärta. Saknaden och sorgen kramar om mitt bröst och jag kan knappt andas.
Mamma, jag älskar dig så oerhört!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Jag lever en dag i synd

Uppe med tuppen och levererade liten dotter till simskolan. Har haft som vana de senaste tre veckorna att passa på att simma medan hon simtränar men icke idag. Kände mig frusen och trött. Hemma igen fick jag ett ryck och började städa hallen. Insåg att jag fortfarande hade termobyxor och täckjackor framme. Har inte riktigt varit mitt halvår om man säger så. Men nu e de väck.

Sen kommer vi till "the beginning of the sin"... Jag fick för mig att baka kanelbullar. Små och smidiga att fylla frysen med inför sommarens strandbesök. Vet inte vad som tog åt mig med jag moffade i mig två! Jag som levt i stort sett utan kolhydrater några månader nu. Aj aj!

Eftermiddagen bjöd på spöregn och barnen såg hängiga ut. så vi svidade om till bikini och åkte till "Furran". Man kan säga att vi ÄGDE stället idag. Var praktiskt taget själva. De stora tjejerna dök o hoppade och hade hur kul som helst. Lipp och jag simmade. Hon simmade 350 meter bröstsim! Duktiga lilla prinsessan! Vi rundade av med bastubad. Gött!

Väl hemma igen lyckades jag moffa i mig en halv påse jordnötter medan jag fixade kvällsmat. Och efter maten kunde jag inte låta bli. Jag tog en turkisk peppar- glass. Ååååh! Så gott!!! Så tog jag en till...

Men alltså allvarligt... Vad är det med mig? Nu ligger jag här i soffan med magont, hjärtklappning och ågren. Nä, det får bli skärpning! Back to the world of low carbs i morgon.

Tack Em, Ida & mamma för en mysig kväll igår <3 Love ya!!