Hemgjorda mums mums

Idag har jag inte gjort många knop. Städat lite. Badat. Gjort egna mums mums. Det var faktiskt ganska lätt, men lite pilligt och tog lång tid. TOTALLY WORTH IT!! Det är ju sååå gott (men ohyggligt sött)

Ingredienser:

6 äggvitor

2 dl socker

200 g blockchoklad

15 smörgåsrån

Så här gör man:

Vispa äggvitorna hårt. Tillsätt sockret under tiden. Äggsmeten så vara så hård att den stannar kvar i bunken om den vänds upp och ner.

Gör runda plattor av smörgåsrånen. Jag valde att göra dem ganska små eftersom de är så mäktiga. Tog ut 2 på varje rån. Man kan göra dem så stora man vill.

Spritsa ut smeten på rånen

Ös över choklad och lite kokos. Alles klar!

MUMS MUMS!

Hej hopp

Hmmm... Om detta (http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article8543287.ab) är rätt sätt så gör jag uppenbarligen helt fel, både mot mina egna ungar och mina elever. Kanske borde trycka ner dem lite oftare. Kalla dem värdelösa och få dem inse att de inte är värda ett skit om de inte presterar.

Nä, givetvis är jag ironisk. Har hellre ungar som mår bra och växer upp med en vetskap om att de är älskade än kids som tar plats i mensa eller hamnar på en vd-post med miljarder i årslön.

Fast... lite hårdare kanske man skulle bli? Men det är väl som med allt annat i livet. Gäller att hitta en balans där alla inblandade mår väl.

För Amy Chuas familj känner jag enbart medömkan. Var är livskvaliteten? Var finns det underbara "bara vara" med lek, picknickar och besök på badhuset?

När allt fokus läggs på framtiden missar man här och nu. Jag tror inte man blir lycklig av enbart arbetsmässing framgång utan behöver en emotionell grundplattform att stå på.

Men det är ju bara mina åsikter. Antar att Amy Chua har en annan syn på det hela. Nu ska jag åka till skolan. Undrar hur många av mina elever som tvingats sitta uppe hela natten och öva på sina glosor. Förmodligen ingen. Hoppas jag!

Over and out!

Det är VÅR i luften. Solen skiner och vindarna är ljumma. Härligt! Jag känner energin så sakta återvända till kroppen och trots att stormen hållit mig vaken från och till hela natten. Ska nog faktiskt åka in till SATS och träna lite. Om jag nu inte hinner tvärdäcka innan. Men först ska jag gå och tigga en kopp kaffe hos missjessipessi. Tjiing

Sunday, bloody sunday

Vet inte vad det är med söndagar men fan så sega de är. Idag har jag lagt 2 timmar på att onödigt grundligt rengöra kylen. I övrigt har jag mest segat runt och funderat på vad jag borde göra. Hmmm, jag ska åka in och träna. Jag ska tvätta. Jag ska gå långpromenad. Men, nej. Det har visst inte blivit så.

Filippa och Agnes sitter här och skriver inbjudningskort till sitt kalas som de ska ha på busfabriken. Söta! Är kanske inte helt lätt att läsa men vad gör väl det? Gulliga är de iallafall! Det är så svårt att avgöra vilka barn som ska bjudas. Vi gjorde det enkelt för oss och bestämde att de får ha kalas för tjejerna i klassen. Det blir ändå runt 15 tjejer och dryga tusenlappen per familj i kostnad.

Nä, om man skulle fixa lite kvällsmat. Och kanske göra lite nytta också ;)

Tjing

Idag har jag varit med mamma, Alli, Flippan & Evelina på badhuset. Vi har hoppat, dykt, simmat längder, bubblat, bastat åkt i flodvågor mm mm. Jösses vad man blir sömnig!! Skulle lätt kunna somna nu :)
Meeen, dags att ladda om batterierna för om en timme är det dags att knalla över till Anders, Ida & Nova på en bit mat och kanske lite melodifestival. Ska bli trevligt!

Have a nice day folks!

Igår satt jag på lärarkonferens. Utanför fönstret såg jag en man stå och knacka på dörren. Rektorn avbryter tillfälligt och går och öppnar för mannen. Kommer sedan in med en leverans från blomsterbutiken. TILL MIG!! Döm om min förvåning. Det var tre långa, fantastiskt vackra röda rosor från Dennis. Varför? Jo, bara för att göra min dag fantastisk! Tusen TACK! Du gjorde mig väldigt väldigt glad.

Idag har jag gjort någonting stort.

Nej, jag har inte uppfunnit ett nytt vaccin eller en ny relativitetsteori. Jag har inte ens förändrat livet för någon annan än mig själv. Så. Vad har jag då gjort som är så märkvärdigt? Jo,

JAG HAR TAGIT BORT FACEBOOK!

Kan tyckas bara en banal sak att ens tala om men för mig, en av de tidiga Facebook- förespråkarna/ entusiasterna är det stort. Jag känner att jag har svårt att hålla mig i från Facebook på kvällarna då jag istället borde mysa med familjen. Igår kväll var jag inte inloggad en enda gång och det kändes konstigt.

Jag gör helt enkelt som med godiset; när det börjar anas ett beroende-mönster så är det dags att bryta helt. Alltså. Inget fejjsande och inget godisfrosseri på ett tag för mig.

På högstadiet går det för övrigt strålande. Lektionerna flyter på och "mina" elever är engagerade, intresserade och väldigt mysiga. I 8:an har jag dragit igång ett projekt där eleverna i grupper får fördjupa sig i olika viktiga händelser i den Amerikanska urbefolkningens historia (a.k.a. indianernas) och sedan delge sina klasskamrater sin nyvunna kunskap på ett valfritt, intressant och roligt vis. Vi kommer att avsluta med att se filmen "Bury my heart at Wounded knee" och diskutera den. Min reflektion så här långt är att eleverna verkar förvånas över hur intressant och spännande det här projektet faktiskt är. Det är underbart att se hur de arbetar och tar sig an uppgiften. 7:orna och 9:orna har också projekt men detta är det jag brinner mest för just nu och jag ska strax gå till datasalen och arbeta med den här gruppen.

Mina dagar just nu är ohyggligt långa. Jag tror aldrig att jag jobbat så här hårt med något och jag brinner verkligen för det jag gör. Vill passa på att be människor i min omgivning om ursäkt för att jag verkar ha försvunnit från jordens yta. Jag finns, men just nu i en bubbla där väldigt lite utanför skolans värld får plats. Lagom till sportlovet kommer jag dock kliva ur min bubbla och återgå till de levandes skara. Jag vet att ni finns kvar då och det är jag tacksam för.

Nu ska jag gå och hålla lektion. Krami