torsdag 3 februari 2011

Idag har jag gjort någonting stort.

Nej, jag har inte uppfunnit ett nytt vaccin eller en ny relativitetsteori. Jag har inte ens förändrat livet för någon annan än mig själv. Så. Vad har jag då gjort som är så märkvärdigt? Jo,

JAG HAR TAGIT BORT FACEBOOK!

Kan tyckas bara en banal sak att ens tala om men för mig, en av de tidiga Facebook- förespråkarna/ entusiasterna är det stort. Jag känner att jag har svårt att hålla mig i från Facebook på kvällarna då jag istället borde mysa med familjen. Igår kväll var jag inte inloggad en enda gång och det kändes konstigt.
Jag gör helt enkelt som med godiset; när det börjar anas ett beroende-mönster så är det dags att bryta helt. Alltså. Inget fejjsande och inget godisfrosseri på ett tag för mig.

På högstadiet går det för övrigt strålande. Lektionerna flyter på och "mina" elever är engagerade, intresserade och väldigt mysiga. I 8:an har jag dragit igång ett projekt där eleverna i grupper får fördjupa sig i olika viktiga händelser i den Amerikanska urbefolkningens historia (a.k.a. indianernas) och sedan delge sina klasskamrater sin nyvunna kunskap på ett valfritt, intressant och roligt vis. Vi kommer att avsluta med att se filmen "Bury my heart at Wounded knee" och diskutera den. Min reflektion så här långt är att eleverna verkar förvånas över hur intressant och spännande det här projektet faktiskt är. Det är underbart att se hur de arbetar och tar sig an uppgiften. 7:orna och 9:orna har också projekt men detta är det jag brinner mest för just nu och jag ska strax gå till datasalen och arbeta med den här gruppen.

Mina dagar just nu är ohyggligt långa. Jag tror aldrig att jag jobbat så här hårt med något och jag brinner verkligen för det jag gör. Vill passa på att be människor i min omgivning om ursäkt för att jag verkar ha försvunnit från jordens yta. Jag finns, men just nu i en bubbla där väldigt lite utanför skolans värld får plats. Lagom till sportlovet kommer jag dock kliva ur min bubbla och återgå till de levandes skara. Jag vet att ni finns kvar då och det är jag tacksam för.

Nu ska jag gå och hålla lektion. Krami

1 kommentar:

  1. Nämen din DumBom, det var väl onödigt!? Du kunde väl ha lärt dig att hantera ditt fejjanberoende istället? Sen så tror jag inte att det är ett beroende utan en livsstil typ.
    Det fanns ett liv innan fejjan och ett liv med fejjan efter den kom in i vårt liv! That`s IT!
    Du kunde ju istället plocka/rensat bort meningslösa människor bland dina vänner, som tog TID för dig!

    Ja det var ju FAN va du e frånvarande! Saknar ju dig! Men det är skoj att du trivs och att du brinner för det du gör!
    Vi får käka räkor och dricka vin när Linur har kommit hem... och ta igen förlorad tid;)
    Pöss på daj!

    SvaraRadera