Har du någonsin varit med om känslan av att du ser ditt liv från ett utanförperspektiv? Som på film? Så känns det för mig just nu. Jag har svårt att släppa fram mina känslor och fatta vad som händer. Det är som att verkligheten är för ogreppbar för att vara verklig.

Min familj fick ett svårt besked igår. Min älskade mamma har en tumör i hjärnan. Läkarna kunde inte ge mer besked än så. Hon ska ner till lasarettet i Lund och fram tills dess får vi sväva i ovisshet. Önskar mer än någonsin att jag hade mina syskon närmare. Saknar dem så otroligt mycket just nu. Är dock väldigt glad över att bo nära sjukhuset där mamma ligger.

Min mamma har alltid varit en fighter som klarat det mesta. Hon är otroligt positiv och övertygad om att hon kommer klara detta med bravur. Det tror jag med! Älskar henne enormt.

♥