I alkoholens fotspår.

En familj innehållande en alkoholist är en sjuk familj. En familj som lider.

Ett barn till en alkoholist är ett barn som får ont i magen varje jul.

Varje storhelg, födelsedag, fredag och lördag kryper det i kroppen. Varje gång alkoholisten kommer hem med klirrande påsar efter jobbet och varje gång det bekanta ljudet av en ölburk som öppnas fyller rummet sprider sig en osäkerhet i barnets kropp. En obeskrivlig sorg och ångest. En otrygghet och en rädsla för vad som ska hända.

Ett barn till en alkoholist är ett barn som inte tror att det duger. Som inte vågar vara sig själv och som aldrig litar på att någon verkligen älskar en. Vad än barnet gör så är det aldrig bra nog.

Alkoholism är en fruktansvärd sjukdom som förvandlar den sjuke till ett egoistiskt, oempatiskt svin som struntar totalt i vem han/ hon sårar.

Det är en sjukdom som likt frätande syra borrar sig in i människors inre och fräter hål på deras självkänsla och trygghet.

Det spelar ingen roll om du är fem år eller femtio. Det slutar aldrig göra ont. Och du slutar aldrig vara rädd. Det enda man kan göra är att hoppas att den människa som gör dig så illa en dag vaknar upp och tar tag i sitt problem. Innan det är för sent.