Sitter och tittar på första avsnittet av Twin Peaks och noterar en stor skillnad från förra gången jag såg det (typ 1990) Då såg jag det med en 13- årings ögon och relaterade till Donna, Laura & gänget och nu är det helt klart så att det är mamma-perspektivet som spökar. När Lauras mamma får reda på att hennes dotter har avlidit började jag böla. Inte för att det var bra filmat eller rollen bra spelad. Utan för att jag kunde förstå hennes smärta.

Hennes dotter var borta.

Hennes dotter var död.

Och den smärtan kan jag känna. Nog för att mina barn lever, men min största rädsla är att något ska hända med dem. Usch!

Idag kom Lippis hem. Som jag har saknat henne! Vi skulle göra något mysigt tillsammans och tog cyklarna till Oskarström för att ta ett dopp på furran. Tyvärr började der regna halvvägs men vi bet ihop och cyklade vidare. Filippa badade & vi träffade Alli. Mysigt! Sen cyklade vi hem i regnet. Lite småkallt i t-shirt... Åkte dock förbi Linda på hemvägen & fick låna en varm o go Åledshallen- tröja. TACK HONEY!!

Lippen hittar en låååååång maskros

Nissan

Gullunge!

Kvällen fortsatte och barnen & jag grillade. Fortsatte sen med en kvällspromenad med Lina & alla vovvar. Något magiskt hände... Vi släppte hundarna o de sprang och busade för fullt. Sen ropade jag på Smilla och hon kom direkt!!! Hon till och med satte sig framför mig och lät mig sätta på henne kopplet. Helt fantastisk och underbart!!! Gullesmillabus!!

Vi gick hem till mig på ett glas vin med Jessie Brown! Skön avslutning på dagen. Är så glad att jag har mina töser att prata med!! Tack för att ni finns!

God natt, alles

Finingar!!